Friday, August 25, 2006

స్నేహం...ఒక అనిర్వచనీయ బంధం. నాలుగేళ్ల స్నేహబంధాన్ని, ఆ పాత మధుర ఙాపకాలని తనివితీరా ఆస్వాదిస్తూ...



ఇంట్లో సాకు చెప్పడం
రూంలో కలిసి పడుకోవడం
పొలాల్లో ఆటలు
కొండల్లో ఊసులు
మధ్య మధ్యలో చిలిపి గొడవలు
ద్రుక్పథాలకై బలమైన వాదనలు
కేఫ్ లో గంటల తరబడి -
భవిష్యత్ ప్రణాళికలు...

కాలం ఎలా గడిచేదో!
గంటలు దొర్లిపోయేవి
సూర్యుడికి విసుగొచ్చి
కొండల చాటున అస్తమిస్తే
చంద్రుడు ఆశ్చర్యంతో
తేరిపార చూసేవాడు

చివరకు నిశ్శబ్దాన్నీ ఆస్వాదించడం
ఈస్నేహానికే ప్రత్యేకం
అసలెలా కుదిరామో!!
కూడి అనుకున్నాం
ఇక విడిపోకూడదని...

భవిష్యత్ కై కొంచెం ఎడబాటు
బహుశా... అందుకె
ఈ తడబాటు
ఈ ఆటుపోట్లు
ఐనా ఇవి అశాశ్వతం
తిరిగి ఒకే తిన్నెపై చేరతాం!
జీవిత సముద్రంపై
స్నేహ వారధి కట్టి తీరతాం!!

ఆ దిశగా ఈ యత్నం
ఓ ప్రయత్నం...


3 comments:

arvind....in trans said...

coool..rahul....naaku telugu antha sarriga raadhu...but could get the essence of the poem ......so gud......rahul did u write the poem on ur own.....if yes.....u defintely stand so bright in the future....maatavarusa kaadhu.....nijanga antunna.......

Unknown said...

na mundu story f***ings aa...kavi daggare kathalu alluthunnava? padthai...:))

రాధిక said...

caalaa baagundi.